Senaste tiden har jag skrivit i stort sett bara positiva saker på denna blogg. Vad jag hittar på för roligt och vad jag ser fram emot m.m.
Det har jag också tänkt fortsätta med, men tyvärr har det kanske inte gett en jätte ärlig bild om hur jag mår för tillfället. Detta vet dom som står mig nära, men trots det finns det dom som inte förstått det. Det är därför jag skriver detta inlägg.
När man är i den situation jag befinner mig i så försöker man vara stark och se saker så positivt man kan. Man klarar det inte annars.
Den största kampen just nu är ensamheten. Speciellt på kvällarna. Då kommer det så många tankar,känslor och bilder som man inte riktigt vet hur man ska klara av.
Självklart är det bra att tänka och bearbeta det jobbiga.
(Det har jag gjort väldigt mycket också, både ensam och med hjälp av andra).
Men just att vara ensam en hel kväll när jag samtidigt vet att en annan person i denna stad inte sitter ensam. Det är en känsla som är svår att beskriva.
En känsla som man inte vill beskriva.
Varje dag har jag frågor som snurrar i ens huvud.
Hur länge kommer ångesten och klumpen i magen att finnas? Kommer eller kan jag få bort den så länge jag bor här?
Varför hände detta? Hur kunde det hända? Varför just jag?
Många tankar och många frågor...
Jag skriker efter svaren.. Men jag tror inte jag vill veta.
2 kommentarer:
Tack Richard! Känner mig betydligt fräschare idag, ser ljuset ;) Hoppas du gör det med! Ta hand om dig! KRAM
Det blir bättre, tro mig. Även fast det kanske inte känns som det just nu. Det som får dig att kämpa dig igenom de här, är att du vet att du är värd någon och något så mycket bättre. Det tar tid och man mår skit, men det går över. Tillslut :)
Skicka en kommentar